God Jul, Hyvää Joulua, Merry Christmas, Feliz Navidad,  메리 크리스마스 ♥

 

 

VIXX - the Chipmunk Edition!

 

VIXX låtar snabbspolade har plötsligt blivit min nya favoritsak på hela internetet. En av mina favoriter just nu: 대.다.나.다.너. (You Are Impressive eller engelska titeln G.R.8.U). 

 

Ursäkta mig medan jag går och gråter i ett hörn. 

 

Hyuk's 'Jag ska inte gråta för jag är en manlig man' är så gulligt (och han håller löftet, wow. haha.) och hans leende efteråt är så perfekt. Jag är så sjukt stolt över VIXX, dom förtjänar verkligen detta pris. ♥

Och här kan jag faktiskt bevisa hur underbar Leo's röst är. Igår vid lunchen sa jag att Leo's sångröst är som flytande honung och att hans leende gör mig varm inombords, OCH DET STÄMMER. Jag blir alltid så glad när Leo ler, för jag vet att det är äkta? Samma sak när han säger något. Han är inte den som ler bara för att le, utan han ler om han känner för att le. Han pratar inte lika mycket som Hakyeon, eftersom han kanske inte behöver säga så mycket (nu säger jag inte att Hakyeon pratar bara för att prata, men han pratar definitivt mer än Leo. Och som ledare för VIXX är det i princip hans uppgift att prata å gruppens vägnar så...).

Men ja, Leo is my sweetheart, hur smörigt det än låter, haha. 

 

Jag vet då verkligen hur jag ska förstöra min dag.

 

Rensade ur båda mina mejl konton då jag kände att de kanske var något fulla (hade säkerligen över 3000 mejl på respektive konton, daterade tillbaka ända till 2008 eller 2009). Och visst tömde jag dom rejält. Nu har jag näst in till helt tomma konton!

Dock är det så att man när man rensar ur något, kommer man över gamla, bortglömda saker. I ett rum kanske det är en borttappad tröja, någon par-lös socka under sängen eller garderoben, och i ett mejl konto är det bortglömda mejl. Och jag hade tydligen en guldgruva undangömd.

 

Många av dessa mejl var mejl som 'vill du prenumerera på denna tidning?', 'nytt lösenord på [insert website]' och 'skicka vidare detta mejl till 10 personer inom 20 minuter annars kommer du ha otur i kärlek i 7 år!!1!' (kanske det är orsaken bakom mitt bristfälliga (snarare icke-existerande) kärleksliv? jag vidarebefodrade nästan aldrig sådana mejl, så nu har jag väl otur i kärlek i 49 år då antar jag). Men sedan fanns det även mejl som gör sig bättre som bortglömda.

Erhållna löften, bortglömda överenskommelser och fina ord som inte längre betyder något. Men som då var mitt liv. Det gör ont, det gör det, att läsa dessa mejl, och tänka på hur annorlunda ens liv var då. Hur förhållandevis enkelt det var. När största bekymret var 'Åh nej, jag fick bara en åtta i provet!' och om man skulle hinna se direktsändningen av favorit tv-serien när man kom hem. Härliga tider. 

 

Synd att dom aldrig kommer tillbaka. Att det aldrig kan bli som förr. Jag saknar det. Men jag antar att det är så här det är att växa upp.